Det var en gång en man med en demon boendes i sin röv, men den oskyldiga mannen visste inte om demonen. en dag när mannen som vi kan kalla Bo, i brist på andra bättre namn. Men tillbaka till den hemska natten som demonen vakna till liv eller vänta det var ju en halv taskigt grådaskig sensommar dag men skitsamma. Det var ju så att mannen som vi kan kalla Bo var ute och gick för han var på uppdrag av en icke namngiven uppdragsgivare men vi kan kalla den saken Leif för sakens skull. Men när Bo var ute och gick i den fina grådaskigheten, funderandes på vardagliga ting som tex vilken slags djur har haft sex här eller hur man bäst rakar en persika. Viktiga saker som verkligen betyder något. Plötsligt hörde han en dov hemsk röst från djupet av sina tarmar: LET ME OUT BOY! "holy shit" tänkte Bo, vad fan var det?! Och tittade runt omkring sig men han såg ingen. "Jaha jag börjar väl bli galen, men det var ju inge oväntat" och förtsatte sin farofyllda vandring till gnesta. Jag sa väl att vandringen var farlig?
Men men så när Bo precis hade klättrat över den femtitolfte fula jävla sten helvetet så hörde han den hemska tarmrösten igen och kände en knytnäve slå mot hans ringmuskel från insidan. Nu vakna Bo's spindelsinne till liv och han kände en mörk närvaro från något hemskt mörkt hål. "Ååhh nej du hinnhåle of my ass! YOU SHALL NOT PASS MY RINGMUSKEL" skrek Bo uppe på den jävla fula sten i den grådaskigheten, nästan som Gandalf när han slåss mot balrogen på brojäveln i sagan om ringen fast det här var mer episkt och storslaget. Men bo var oförbered på demonens nästa drag som var att tackla Bo's ringmuskel när han stod stilla och trodde han hade besegrat demon men som vi alla vet är att dom hemska basjdemonerna oftast slår till när man är helt oförbered så att man nästan skiter ner sig själv. Men under demonens smygattack på Bo's ringmuskel så föll Bo från den jävla sten som nästan var en halv meter hög. Striden som följde i fallet var rätt episkt men den orkar jag inte skriva här så det suger att va er! Nedanför stenen fanns det en vattenpöl som Bo nästan ramla ner i men det här är inte sagan om ringen så tyvärr. När Bo reste sig upp på darriga ben och började sökandet efter ett magiskt vapen att besegra demonen med. I djupet av sina tarmar visste Bo att det var bråttom och han kände hur demonen byggde upp styrka för ännu en kraftmätning av kolossala måt. Så han visste vart han skulle börja sitt letande, i den lilla byn Af Falunt. Men han visste att det fanns många av demonens hantlangare där, dom hemska stekarna och fjortisarna men Bo hade ett vapen mot dom, en hård knytnäve och en jävla massa mod........slut på del 3.